AI räcker inte – det behövs en gemensam infrastruktur som får systemen att arbeta tillsammans

I en aktuell DN Debatt-artikel, ”Om AI bygger programvaran – vem bygger då Sverige?”, pekar fem IT-experter på att AI inte bara innebär ännu en effektivisering, utan förändrar själva sättet som värde skapas. När digitala system kan utvecklas och förändras allt snabbare uppstår samtidigt ett problem: Organisationernas arbetssätt, styrning och upphandling hinner inte alltid med.

AI kan inte ensam skapa helheten
Det räcker emellertid inte att göra varje enskilt expertsystem intelligentare eller att koppla samman några utvalda system för ett visst arbetsflöde. Verklig produktivitetsökning uppstår först när produkter, system, data och människor kan samverka genom en gemensam infrastruktur där behov kan kopplas till tillgängliga förmågor. Ett AI-system kan exempelvis identifiera ett vårdbehov, men nyttan uppstår först när behovet kan kombineras med rätt förmågor: informationen behöver nå rätt vårdteam, personal planeras, medicinteknik aktiveras och behörig personal få fysisk access till bostaden. AI blir då en förmåga bland flera i ett sammanhängande flöde som infrastrukturen kan koordinera över organisations- och systemgränser.

Från stora system till modulär utveckling
DN-artikeln argumenterar för att offentlig upphandling och styrning behöver möjliggöra system som samverkar och förbättras iterativt, modulärt och i drift, samtidigt som spårbarhet, testbarhet och ansvar säkerställs. Det förutsätter en beständig infrastruktur där system kan anslutas, beskriva och tillgängliggöra sina förmågor samt sättas samman i nya flöden utan att varje förändring kräver att helheten byggs om. På så sätt kan system förändras oberoende av varandra utan att kontroll, säkerhet och ansvar går förlorade.

Här finns en direkt koppling till den diskussion vi för med Upphandlingsmyndigheten och Kammarkollegiet. Framtidens upphandling behöver inte enbart specificera vilken produkt eller vilket system som ska köpas, utan också säkerställa att existerande och nya förmågor kan anslutas till en gemensam infrastruktur och samverka över tid. Öppna gränssnitt och interoperabilitet är nödvändiga, men inte tillräckliga. Det behövs även gemensamma sätt att beskriva,tillgängliggöra, kombinera och styra funktioner från olika expertsystem så att de kan användas i sammanhängande flöden.

Det kan handla om kommunens larmsystem, regionens vårdsystem och journalsystem, fastighetens passagesystem ochett företags AI-tjänst. Varje expertsystem måste kunna fortsätta göra det som det är bäst på och utvecklas i sin egen takt. Den gemensamma infrastrukturen ska inte ersätta systemen eller flytta deras specialiserade logik, utan göra derasrelevanta funktioner, information och händelser tillgängliga som återanvändbara förmågor i en större helhet.

Från AI till samhällseffekt
DN-författarna efterlyser också arenor där myndigheter, regioner, kommuner och näringsliv kan dela lösningar, standarder och lärdomar. Nästa produktivitetssteg handlar därför inte bara om smartare AI eller fler separata integrationer. Det handlar om att etablera en gemensam, långsiktigt förvaltad infrastruktur där befintliga och nya system kan anslutas, där deras förmågor kan beskrivas och kombineras och där sammanhängande flöden kan styras med bibehållen säkerhet, spårbarhet och ansvar. Först då kan AI, expertsystem och människor arbeta effektivt tillsammans och nya samhällstjänster skapas utan att varje behov kräver en ny speciallösning.