|
Interoperabilitet förklarat via en burk svamp på ICA Maxi
De flesta av oss har varit med om det. Man stannar till vid en ICA Maxi på en ort man aldrig tidigare besökt. Butiken är enorm. Hyllorna är fyllda med allt från blomjord och plasthinkar till strumpor och tusentals livsmedel.
Du behöver bara en sak: En burk svamp.
Men var finns den?
Du börjar gå runt i butiken. Är den bland grönsakerna? Bland konserverna? Kanske vid pastan? Du går några varv, letar, läser skyltar och hoppas att du till slut hittar rätt hylla.
Den känslan är faktiskt väldigt lik hur dagens IT-system fungerar när de ska prata med varandra.
Så fungerar många IT-integrationer i dag
När ett system ska hitta information i ett annat system måste det ofta lära sig hur det andra systemet är uppbyggt.
Det är ungefär som att behöva veta exakt hur varje ICA-butik organiserar sina hyllor.
Om du ska hitta svamp i hundra olika ICA-butiker måste du i princip lära dig hundra olika butikslayouter.
Så fungerar många IT-integrationer i dag. Varje system måste känna till hur alla andra system är strukturerade.
Resultatet blir:
Den federerade lösningen
Tänk i stället att varje ICA-butik hade en person vid entrén med en tydlig skylt:
“Fråga mig var varorna finns.”
Du behöver inte veta hur butiken är organiserad.
Du behöver inte leta.
Du går bara till personen och säger:
“Var finns svampen?”
På några sekunder får du svaret.
Detta är principen bakom federerade nätverk.
Varje system ansvarar själv för att hjälpa andra system att hitta rätt information. Ingen behöver förstå hur de andra systemen är uppbyggda.
Från exponentiell till linjär komplexitet – med ICA som exempel
När olika IT-system ska samarbeta fungerar det ofta som att varje system måste lära sig hur alla andra system är uppbyggda.
Det är ungefär som om personalen i din lokala ICA-butik måste kunna hitta varor i alla andra ICA-butiker i Sverige – inte bara i sin egen. Ju fler butiker som tillkommer, desto svårare blir det. Antalet kopplingar växer snabbt och blir till slut ohanterligt.
Detta är vad man kallar exponentiell komplexitet.
I en federerad modell fungerar det i stället på ett helt annat sätt.
Då har varje butik en tydlig informationspunkt – en “fråga mig”-funktion – där andra butiker kan få hjälp att hitta rätt vara, utan att behöva förstå hur butiken är organiserad.
Du behöver alltså inte veta var svampen finns i varje butik. Du frågar bara – och butiken guidar dig rätt.
När varje butik ansvarar för sin egen information på detta sätt, behöver ingen längre kunna alla andra butiker.
Resultatet blir att varje ny butik bara innebär en ny koppling, inte hundratals.
En bättre marknadsplats för innovation
Den här modellen är inte bara tekniskt elegant. Den är också bra för konkurrensen och innovationen.
När interoperabilitet fungerar på ett federerat sätt kan nya lösningar ansluta utan att hela systemlandskapet måste byggas om.
Det skapar något som liknar en marknadsplats för digitala tjänster.
Stora leverantörer kan bidra med stabila plattformar, medan mindre och mer specialiserade företag kan tillföra nya funktioner och innovationer. Även små leverantörer kan då bli en del av en större helhet.
För offentlig sektor innebär detta större valfrihet, bättre konkurrens och snabbare utveckling av nya tjänster.
Varför detta blir viktigt nu
För kommuner, regioner och samhällskritiska verksamheter ökar antalet digitala system snabbt:
-
vårdsystem
-
välfärdsteknik
-
fastighetssystem
-
access-lösningar
-
sensorer och IoT.
Att integrera allt på traditionellt sätt blir snabbt dyrt och svårt att förvalta.
Federerade nätverk erbjuder istället en modell där systemen kan hitta varandra utan att känna till varandras interna struktur.
Ungefär som när du går in i en ICA-butik du aldrig besökt – och direkt får hjälp att hitta svampen.
|
